Den 26 Mars 2013 fick vi en kalv,en belted galloway kalv, som fastnade under förlossningen, vi visste inte hur länge hon hade varit fast då de går på lösdrift och jag hade inte varit till de korna då efter som mjölner var i en box innomhus(i ladugården). När mamma skulle dra ut kalven så anföll kon henne. Vi fick ringa hjälp så de var 3 st som fick hjälpas åt att dra ut kalven, så hårt satt hon. Eftersom kon var helt slut och det var hennes första kalv så vart det inte rätt, så hon lämnde lilla roxanne (kalven) som skulle ha frösigt ihjäl om vi inte tog in henne. Vi satt o skrubba henne länge, hitta en bonde vi fick lite råmjölk av som vi lyckades få i henne med hjälp av en människo nappflaska. En hård början men hon repa sig otroligt nog.

Den 25 Juni 2013 Hon blev akut sjuk, vi viste inte vad det var, men vi fick penselin sprutor, extra vitaminer och flaskmata. Hon repa sig faktist med det här med.

Den 30 December 2013 Idag, börja det som en vanlig dag, vi släpple ut hästarna, mamma gick in till lösdriften och jag till hönsen, 2 av kalvarna och getterna. Jag hade precis släppt ut getterna och skulle gå till kalvarna när mamma kom och sa ''Nora... Vi behöver nog skjuta roxy''' Jag var påväg att storma dit men hon stoppa migoch sa ''du vill inte se''. Sant jag ville nog inte. Så hon gick in igen och jag fortsatte att släppa ut hönsen. När jag gick ut såg jag att hon öppnat stora dören in tilll lösdriften och ropa till mig att jag skulle komma o hjälpa till o bära in grindarna. Hon hade fastnat med foten inatt mellan dören och betong kanten, antagligen har de först upp henne där. Jag såg blod på kanten, det hade runnit...Vi trodde hon hade brötit benet. Men vi satt upp grinadrna så hon skulle få vara ifred och sedan strödde med tjockt lager färsk halm, gav färskt hö och en hink med vatter skulle vi kolla mer ikväll då hon var i chock.

Under dagen var jag ensam hemma, hela gården var tyst, det var som att de viste att något hade hänt. 

Ikväll åt hon lite havre, foten är uppsvullen, men hon satt tån i marken. Hon är fortfarande i chock. I morgon ska vi tvätta ur det och även linda benet.

Om vi har tur är det bara en extrem stukning,omdet är brutet blir det nog avlivning...

Om  hon kommer klara sig ur det här kommer hon få gå med shettisarna och getterna!

Jag börjar fundera på om det var meningen att hon skulle finnas här?  Om hon är en ängel som vi bara har fått låna och hållt kvar på alla sätt vi kan och om det här är sista chansen eller om hon har haft ängla vakt de gånger hon har skadas eller blivit sjuk. Hon är en ängla ko vad som än händer! 

Alla tankar går till min älskling som jag hoppas kommer klara sig,   

Bilden är ifrån sommaren efter att hon hade blivit sjuk.

Slänger upp en liten målning jag måla nu inatt. LIte hur jag ser på djur. De känner, tror, tänker ja o så vidare! 

Muu godnatt