Lyckan ä ganska stor! 

Lilla Roxannes ben kan bli bra, hon har börjat sätta ner foten. Såret är väldigt djupt, men vi får tvättat. Hon äter och dricker som tur är. Med turen på vår sida har hon nog bara fått en extrem stukning och sår. Så tur i oturen.

Min lilla slagskämpe!  

Hitta några bilder från att hon föddes och vi fick torka henne

Den 26 Mars 2013 fick vi en kalv,en belted galloway kalv, som fastnade under förlossningen, vi visste inte hur länge hon hade varit fast då de går på lösdrift och jag hade inte varit till de korna då efter som mjölner var i en box innomhus(i ladugården). När mamma skulle dra ut kalven så anföll kon henne. Vi fick ringa hjälp så de var 3 st som fick hjälpas åt att dra ut kalven, så hårt satt hon. Eftersom kon var helt slut och det var hennes första kalv så vart det inte rätt, så hon lämnde lilla roxanne (kalven) som skulle ha frösigt ihjäl om vi inte tog in henne. Vi satt o skrubba henne länge, hitta en bonde vi fick lite råmjölk av som vi lyckades få i henne med hjälp av en människo nappflaska. En hård början men hon repa sig otroligt nog.

Den 25 Juni 2013 Hon blev akut sjuk, vi viste inte vad det var, men vi fick penselin sprutor, extra vitaminer och flaskmata. Hon repa sig faktist med det här med.

Den 30 December 2013 Idag, börja det som en vanlig dag, vi släpple ut hästarna, mamma gick in till lösdriften och jag till hönsen, 2 av kalvarna och getterna. Jag hade precis släppt ut getterna och skulle gå till kalvarna när mamma kom och sa ''Nora... Vi behöver nog skjuta roxy''' Jag var påväg att storma dit men hon stoppa migoch sa ''du vill inte se''. Sant jag ville nog inte. Så hon gick in igen och jag fortsatte att släppa ut hönsen. När jag gick ut såg jag att hon öppnat stora dören in tilll lösdriften och ropa till mig att jag skulle komma o hjälpa till o bära in grindarna. Hon hade fastnat med foten inatt mellan dören och betong kanten, antagligen har de först upp henne där. Jag såg blod på kanten, det hade runnit...Vi trodde hon hade brötit benet. Men vi satt upp grinadrna så hon skulle få vara ifred och sedan strödde med tjockt lager färsk halm, gav färskt hö och en hink med vatter skulle vi kolla mer ikväll då hon var i chock.

Under dagen var jag ensam hemma, hela gården var tyst, det var som att de viste att något hade hänt. 

Ikväll åt hon lite havre, foten är uppsvullen, men hon satt tån i marken. Hon är fortfarande i chock. I morgon ska vi tvätta ur det och även linda benet.

Om vi har tur är det bara en extrem stukning,omdet är brutet blir det nog avlivning...

Om  hon kommer klara sig ur det här kommer hon få gå med shettisarna och getterna!

Jag börjar fundera på om det var meningen att hon skulle finnas här?  Om hon är en ängel som vi bara har fått låna och hållt kvar på alla sätt vi kan och om det här är sista chansen eller om hon har haft ängla vakt de gånger hon har skadas eller blivit sjuk. Hon är en ängla ko vad som än händer! 

Alla tankar går till min älskling som jag hoppas kommer klara sig,   

Bilden är ifrån sommaren efter att hon hade blivit sjuk.

Slänger upp en liten målning jag måla nu inatt. LIte hur jag ser på djur. De känner, tror, tänker ja o så vidare! 

Muu godnatt  

Var ute och gick med Wiola och Gubben idag så här kommer lite om vilka de är.

Wiola:

Mini shettis, sto, född 1994, mörkbrun.

När jag fick henne så va hon så mager att man kunde spela på hennes revben.  Hon bodde här i närheten men när ägaren skulle flytta till ett annat land så lämna hon Wiola till de som flýtta in. De kom till oss med en konsum påse och ville köpa hö, så vi letade fram större kassar så de kunde få med sig tills de fick tag på en annan bonde. En vecka senare gick vi dit fråga om de hade fått tag på någon bonde med hö att sälja, men nepp. Vi sa då att vi kunde ta hand om henne tills de hitta en ny ägare. De vart så glada att någon erbjöds sig hjälpa dem för de hade fått brev om att de måste ta hand om hästen, men ingen hade gått fram och frågat om de vile ha hjälp. Vi fick henne då för de hade ju inte köpt någon häst, de bara hyrde ett hus. Så jag fick gå med henne hem, hon släppade fötterna efter sig och hennes ögon hade ingen livsglans alls. Hon fick gå med getterna då, vi visste att om han skulle gå med de stora hästarna skulle muffins smälla till henne. Lite senare fick vi låna hem Lilla gubben. 

Men idag är Wiola en pigg dam som jag har märkt har några rädda sidor. Hon blir gillar inte spön, blir även mycket stressad när hon inte riktigt förstår vad man menar. Men ändå super snäll!

Tränar löst med henne och är ute och går 

Vet någon något mer om henne på hennes gamla hem får ni gärna skriva, vet att hon har 4 avkommor.

Minimax lilla gubben

Mini shettis, hingst, född 1994, skimmel.

Lilla gubben gick på den ridskolan jag gick på när jag var mindre. Ridskola stor och liten som faktist är en av de bästa ridskolor jag vet. Kanske inte för dig som vill tävla men för dig som vill mysa med hästarna före och efter rida ut i skogen ofta men även på banan så du lär dig grunderna. Hästarna är underbara där, lillagubben kunde jag rida med på på lextionerna när jag var liten på vintern då stona inte brunsta.  Han är världensnällaste hingst!

Men när vi fick hem Wiola lånde vi hem lilla gubben med, eftersom hon behöde en kompis och han gick ensam på ridskolan då han var hingst. Och om hon fick föl skulle vi lämna till baka honom, men efter 2 år(eller 3) så har vi inte fått något föl. Han är dålig på det. Men han har inga tidigare föl så vi vet ju inte fall han kan, så att säga. 

Han är inkörd och inriden men jag kan stå över honom så han är ganska liten. Går även ut o går med honom.      

Kramar Nora

Jag är en tjej på 15 år som tränar med gårdens djur.

Blandannat korna och hästarna men även hönsen och ibland getterna.

Jag spelar även lite(pc) så om det finns någon gamer får ni gärna säga till! 

Men den här bloggen kommer väll mest bli om hästarna och korna. En liten prestiation om varje djur kommer senare när jag håller på med dem.

Här under får ni ett litet smakprov på gårdens djur.